en typ av kärlek

Hej vänner.

Jag har glömt att berätta hur det gick på vår senaste husvisning. Huset var en tvåvåningsvilla från 30-talet, stor trädgård (eller ja hyffsat) med äppelträd och grusgång upp till huset, tyvärr var det alldeles för mycket jobb för att få det till vårt eget. ALLT hade vi fått göra om inklusiv fasad och trädgård. Synd..

Det som är bra med att gå omkring på visningar är att man får en känsla av vad man är ute efter, vilka området och vilka typ av hus. Vi har varit på tre helt olika visningar. Ett nybyggt funkis parhus, ett 90-tals hus i tvåvåningar i den stil jag växte upp i, och nu senast 30-tals villan.

Jag älskar verkligen funkishus, en av våra vänner bor i ett nybyggd svart funkis i enplan med stor terass och pool, fräscht nytt modernt skitsnyggt vid vattnet, rena drömmen. Och jag känner YES nybyggt is the shit. Det är praktiskt, har oftast mindre tomt, inget att renovera = drömmen för småbarnsföräldrar och newlyweds. Vi har däremot ett stort problem, även om praktikern i mig säger JA tack till nybyggnationer slår mitt hjärta alltid dubbla slag direkt jag kommer in i gamla hus, min drömmare tar över, målar i vitt och grått, stannar upp vid trägolv som knarrar och blir sådär hopplöst förälskad vid vildvuxna tomter.

Mitt hjärta spöar därmed skiten ur hjärnan och alla praktiska ting så fort S-E-K-E-L-S-K-I-F-T-E kommer på tal.
Jag är inte den tjejen som drömt om mitt bröllop sen jag föddes, jag har däremot alltid drömt om mitt framtida hus. Jag vet inte exakt hur det ser ut, det jag vet är att det var rött med vita knutar (väldigt originellt jag vet) tvåvåningshus med veranda i sekelskiftsstil och att hallen var stor med en maffig trapp, runt trappräckena var ljusslingor lindade och huset var fullt med släkt och vänner som givetvis firade jul hos oss.

Jag har tur som har någon som nu delar min dröm (ja han gillar faktiskt äldre hus framför nya, hurra!) och till skillnad från mig håller han fast vid sin åsikt oberoende på vart vi befinner oss (he he he) Jag är övertygad om att mitt hus finns därute någonstans och väntar på oss, och jag tror att man känner att man träffat the one när det står framför en. Här kommer några bilder som sammanfattar det jag letar efter, jag har däremot inga cravings på att det ska rymma ett fotbollslag :-)






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

TACK FÖR DITT INLÄGG! x x x Mimmie
RSS 2.0