ursäkta avbrottet

 
men jag har faktiskt blivit mamma :)
 
 
nästan fyra veckor för tidigt överrskade vårt lilla hjärta oss. ja jag har ju nämnt att jag tycker hon har varit tidig med allt under hela graviditeten, det kändes som hon skulle komma tidigare eller iallafall inte som att jag skulle gå över tiden, men jag hade förväntat mig ett februari-barn men nu blev det januari.
 
20 januari 15:12 är min vackra tjej född, solen sken utanför fönstret under hela förlossningen och jag påpekade vilket härligt vinterväder det var ute mellan lustgasen och värkarna, när jag fick upp henne på mitt bröst var det stillsamma snöflingor som dalade ner utanför fönstret, ja hela upplevelsen var såklart surrealistisk och man var ju lite av i ett vakum (minst sagt..) 
Smilla var såklart det enda namnet för henne, vår lilla Smilla Linnea ♥
Bortsett från filmen "Smilla en känsla för snö" betyder namnet hon som "ler och smånynnar" och det passar väldigt bra på vår lilla docka som redn nu inte är tyst en sekund (knappt när hon sover..)
 
 
 
 
Hon var 44 cm lång och vägde 2612 gram så det var (som jag sagt hela tiden ;-) en liten pjäs som kom ut. 
 
Hela min förlossningstory är såklart lite för privat för att dra här men jag råder alla att gå gravidyoga och lära sig andning och avslappningspositioner, det hjälpte mig SÅ mycket! att veta hur man slappnar av och vågar låta kroppen ta värk på värk kräver sin kvinna kan jag lova. Vissa kan vanka av o an i korridorer, läsa tidning medan ens partner ligger som en potatis i en sackosäck det kan jag säga hände inte, det var full action från början till slut, mina värkar kom som avlöningar och avlöste varann men allting gick otroligt bra, det är världens JOBB att föda barn men vilken känsla! Det går inte att jämföra med något annat, jag kände mig allvarligt som en urmoder, jag hade lika gärna kunnat sitta i en mossig skog på huk klädd i en gammal kohud och tagit henne med mina egna händer, nu är jag såklart tacksam över att jag hade fantastiska barnmorskor, en engagerad sambo som satt bredvid och profylaxandades medans hans kvinna hytte med fingret åt meningar som  började med "jag förstår..." , tre doser med epidural och en lustgas i näven jag vägrade släppa men ÄNDÅ, känslan.. Det kommer något djuriskt över en som är så fascinerande, ni som redan fött barn kan nog förstå vad jag menar, ni som kanske ska i framtiden har någonting magiskt att se framemot, lita på kroppen för den vet hur den ska göra hur sjukt det än låter när man inte fött barn tidigare.
 
 
Så nu är jag inne i mamma-bubblan, jag kan inte sluta titta, beundra, pussa, lukta och gosa med min lilla bebis. 
Nu ska jag återgå och njuta av att ha mitt lilla kryp i famnen.
 
 
Puss /M
 
 
 

RSS 2.0