its the end of an era

Idag var min sista dag på jobbet.

Separationsångest, vemod, sorgset. Jag har inte ens förstått det än, att jag inte ska tillbaka, att jag inte ska träffa mina tjejer varje dag, ta en kaffe snacka skit och ja, jobba på. Ändå har jag själsligt varit påväg så länge. Mina killar här hemma har ju försummats de två senaste åren, min älskade älskade sambo har tagit markservice med bravur, min fina kära bonuskille har vuxit så otroligt mycket men det är dags för familjen att utvecklas, komma nära, tas hand om, sådär som bara kvinnlig fägring kan bistå med ;-) Dessutom är det dags att tänka på vad jag vill, och jag vill jobba, leva och andas inredning. Det är dags nu, så jag blundar, hoppar och vet att jag fattar rätt beslut, jag följer alltid mitt hjärta (känslomänniska som jag är) och mitt hjärta säger att this is the place to be.


Jag har haft så roligt på TV3, och det är det jag tänker på nu när jag går därifrån, alla fester, Åre-resan, Toscana, att sitta i solen på takterassen, ta en öl och lyssna på Danny, Loreen eller Broken Doors som spelade i somras, Julfesten, konstiga trean-upplägg med kunder men framför allt vännerna man har fått, jag lämnar tillfredställd med ett leende på läpparna och känslan av saknad, redan. Men ändå, det är dags, men tack, för allt det har varit en fin tid. Och min älskade Carro och min älskade Lizet, jag har aldrig någonsin skrattat, gråtit och brytit ihop i anfall så många ggr som under vår tid tillsammans, ni har förgyllt mina dagar i huset, jag är evig tacksam och jag kommer alltid alltid älska er, precis som ni är.








Kommentarer
Postat av: pernilla plaza interiör

fint skrivet!

Postat av: mimmie

tack söt :)

2011-12-01 @ 20:43:33
URL: http://smallroom.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

TACK FÖR DITT INLÄGG! x x x Mimmie
RSS 2.0