en dag på jobbet

med en liten praktikant.

jag hörde små tassande fotsteg innan klockan ringt imorse, dem avtog i vanlig ordning vid sängkanten, vid dehär tillfällena brukar jag spela död så han går o lägger sig, det blir lite som arga leken, vem som ger upp först (brukar bli jag han kan vara riktigt tålmodig när han psykar ut en) kikar upp och ser den klassiska vinkningen han alltid gör för att liksom "hej hej godmorgon här är jag, vad händer..?"


han tjata halvt ihjäl mig om att få komma iväg till jobbet, var färdig långt före utan tjat (händer aldrig) och bäddade till och med sängen (händer verkligen ALDRIG, eller jo det har hänt en gång tidigare för ett år sen, slutade dock i en dramatisk gråtfest och med en "styvmor-är-världens-sämsta-människa-EVER!" känsla i hjärta, en annan story dock..)


vi startade tidigare än vanligt för att hinna städa butiken och jag har aldrig sett en unge så nöjd med en mopp och sopkvast, oj så stolt han var, jag bara väntade på att han skulle börja slå sig över bröstet som värsta gorillahannen.

sen ville han oroväckande nog mest stå i kassan o hålla koll, helst inte heja på kunder, kanske vinka då möjligtvis, lite försynt sådär, men gärna blippa lite på scannern som han inte fick. "lägg ner den" vrålade jag från ena hörnan av butiken, vänder mig om och två sekunder senare är dem små korvfingrarna där igen.


det hinner inte gå mer än några sekunder innan jag hör "blipp, blipp, blipp" från scannern.. MEN VAD I.. sätter av mot kassan o vem står inte där o försöker nå upp till disken med scannern i ena handen och bakformar i den andra blipp-blipp-blipp i sällskap av en tålmodig dam som står på andra sidan disken med pengar i handen (och antagligen funderar över barnarbete och om det är såhär världen kommer se ut, vi börjar arbeta som sjuåringar och avrundar vid sjuttiofem, nej det var bättre för...) redo att betala den blonda hårtussen som sticker upp bakom disken, och någonstans från den lilla nästippen som precis räckte över kanten hörs "vi är redan klara här" när jag kommer i årets tjurrusning från andra änden av butiken.


Ja vad säger man, ridå.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

TACK FÖR DITT INLÄGG! x x x Mimmie
RSS 2.0